Att kratta bort alla höstlöv bara för att snön ska ha en ren gräsmatta att landa på, vad är poängen med det? Så brukar jag tänka varje år, trots att jag vet svaret. För sanningen är att om du inte krattar bort löven förvandlas de till ett täcke, en förmultad massa, som tar död på allt gräs under.
Om du avskyr att kratta kan du prova att sprida ut löven över gräsmattan, likt ett avancerat pussel. Det är en lösning med tydliga fördelar och nackdelar. Det positiva är att gräsmattan lär överleva eftersom den fortfarande kan andas. Det tråkiga är att du lär behöva några veckor för att få jobbet gjort.
Allt detta lövkrattande är följden av att vi uppfann konceptet gräsmatta. Strax därpå blev det tydligt att vi även behövde ha åkgräsklippare, bensin, sommarjobbare, krattor och en himla massa andra saker för att gräsmattorna skulle fortsätta vara just gräsmattor, och inte övergå i uttorkade jordplättar eller vildvuxna skogar.
Organisationer är lika konstgjorda som gräsmattor
Det är sant. Därför måste vi ta hand om dem också. I samma stund vi uppfann den första organisationen blev det tydligt att vi behövde jobba enligt en aldrig sinande lista av arbetsuppgifter för att hålla liv i den. Det är klart att du kan strunta i att hålla efter, trimma och putsa din organisation. Men om du vill att den ska bli något annat än en vildvuxen skog eller lejonfylld savann behöver du faktiskt jobba för det.
I organisationer består de där ruttnande löven av medarbetarna som hellre vill jobba utifrån sina egna idéer och för sig själva, än att göra vad som är bäst för kollegorna och organisationen. Genom sitt beteende kväver de allt annat liv.
Vissa ledare krattar inte sina organisationer eftersom de är oroliga att någon myndighet ska ha synpynkter på hur de gör det.
De allra flesta struntar däremot i krattandet eftersom det är alldeles för besvärligt, otrevligt och jobbigt. Vi vill varken bli svettiga eller få blåsor i händerna. Dessutom räcker det inte att göra det en gång, eftersom det fortsätter att trilla ner löv.
”Det är bättre om löven får ligga kvar”, säger vi till oss själva, trots att vi vet vad som sker under den ruttnande smörjan.
Den här jag-struntar-medvetet-i-att-kratta-inställningen finns hos företag och ledare av alla typer och storlekar. De låter löven ligga kvar, år efter år, och verkar sätta allt sitt hopp till att en magisk orkan ska dyka upp och blåsa ren den organisatoriska gräsmattan.
Problemet med att låta människorna i organisationen göra som de vill är att alla dåliga beteenden växer sig allt starkare för varje år. Likt ett virus riskerar detta att inflammera fler avdelningar och människor. Till slut har du så många ruttna beteenden att det inte längre går att kratta bort dem. Nu behövs det en mejsel – eller sprängdeg.
Så om du står på kontoret och blickar ut över din egen gräsmatta och ser högar av löv lite här och där, vänta inte på orkanen ska fixa allt åt dig. Samla ihop några vänner, ta på er stövlarna och ge er ut så är det snart klart. Och när gräsmattan väl är ren igen, se till att den fortsätter vara det.
